1867 introducerades teroshybriden 'La France'. Amerikanska Rosensällskapet har senare definierat detta år som skiljelinjen mellan de gammaldags rosorna och de moderna. De rosor som fanns före detta år har därför kommit att kallas gammaldags rosor, rosor framtagna efter 1867 kallas följdriktigt moderna rosor. De gammaldags rosorna utgör en ganska primitiv (lågförädlad) typ av kulturrosor. De flesta gammaldags rosor har en stark doft, en egenskap som ofta skiljer dem från de moderna rosorna, men inte utan undantag. De har en varierande höjd från 1 till 2 meter eller mera, beroende på grupptillhörighet och allmänna växtförhållanden. De sorter som hör till gallica-gruppen hör till de lägre, medan t ex damascena-gruppens, centifolia-gruppens och alba-gruppens rosor är högre, upp till 2 meter, ibland mera.